MATS ALFREDSSON
En streetfotografs bekännelser
Av: Filip Svensson | September 14, 2021
Att våga komma nära. Att kunna komma nära. Att fånga och bevara ögonblicken där vi är som människor, som mest. Gatufotografin är för många en okänd genre men för den invigda en konstform som spänner över tidsepokerna, sätter perspektiv på livet och låter oss komma nära inpå det mänskliga.
Jag träffar Mats – som fotat på gator och i offentliga miljöer över hela världen, publicerat böcker, och ställt ut i både Sverige och USA – på en grusig gård utanför Borås. Vi har precis ätit. Solen skiner, stolarna är hårda.
Kaffet smakar.
– Gatans teater pågår hela tiden runtomkring oss, det gäller bara att ha ögon att se den, konstaterar Mats och jag känner att det hela börjar sjunka in. Att det inte bara handlar om lättillgängliga motiv för den som strosar omkring med sin kamera en planlös eftermiddag, utan om något mer.
Något större.
Mats refererar till den kända gatufotografen Bruce Gilden som sa att ”När du kan känna lukten av gatan, då är det street photography. När du känner att du är där, närvarande, då är det street photography”. Men att det även handlar om att fånga tiden, hur människor beter sig, interagerar. Och att det inte spelar någon roll var på planeten man befinner sig – för att vi har samma mänskliga beteenden överallt.
En tillsynes tidlös aspekt i vad som blir en tidskapsel från nuet. ”Sen gör man det också för att det är jävligt roligt”, skrattar Mats på Göteborgska och tar ned oss på jorden.
”Någon frågade vid tillfälle: Är du en betraktare, eller är du en deltagare?”
– Jag försöker komma så nära händelsen som möjligt. Någon frågade vid tillfälle: Är du en betraktare, eller är du en deltagare?
”Min fotostil idag är nog mer att jag är en deltagare i ögonblicket än en betraktare av ögonblicket, vilket inte betyder att jag går in och förändrar något eller förstör något, utan mer att när jag tar en bild så ska människor som ser bilden känna att de var där, i det ögonblicket, i den händelsen. Det är nästan så att man kan sträcka fram handen och ta på motivet – ta på händelsen.”
Närhet och närvaro är något som går igen i Alfredssons portfolio. Och ett visst mörker. Men samtidigt en nyfikenhet för det annorlunda och ett öga för förälskelse – drag som i sig känns väldigt mänskliga.