Marianne Lind

En surrealistisk resa i glasets magiska värld

Av: Mats Alfredsson | Oktober, 2022

Abstract Photography Marianne Lind
And Time Pass By | Marianne Lind

Mötet med fotokonstnären Marianne Lind var omtumlande.Under några få minuter tappade jag fotfästet. Vad är verkligt? Vad är det jag egentligen ser?

 

Mariannes bilder är en reflektion av det som finns runt omkring oss, men som inte går att uppfatta med blotta ögat. När hon riktar kameralinsen mot en yta av glas, som en vas på köksbordet, skapas optiska fenomen som tar oss in i nya världar.

– När jag ser in i glaset med hjälp av kameran kan jag plötsligt befinna mig långt norrut bland snöklädda fjäll, ibland vid havet. Det är som en resa, både inre och yttre, säger Marianne.

 

Trots att intervjun sker via telefon tar hon mig med på ett vidunderligt äventyr. Genom sin inlevelse får jag uppleva något jag aldrig sett förut.

– All fotografering sker hemma på diskbänken, köksbordet eller i ett fönster, säger hon. Det kan räcka med ett litet tänt värmeljus som ljuskälla för att glaset ska få liv och skapa en hel värld. Varje gång annorlunda. Alltid fascinerande.

’Helt ointresserad

av vad som finns

på andra sidan’

Allt sker via reflektioner i glaset och brytningar av ljuset. En vanlig missuppfattning, så som jag själv tänkte när vi började prata, är att hon fotograferar genom glaset och att det som finns bakom avgör motivet. Sanningen är att hon är helt ointresserad av vad som finns på andra sidan.

Genom att utnyttja ljusets ständiga skiftningar, glasets struktur samt färger i omgivningen framställer hon unika motiv, där inte något liknar det andra.

I serien Streams of Light finns en bild som heter ’And Time Pass By’. Den finns att se på hennes hemsida och i kollektionen hos SPART. Marianne beskriver den som en spegling av evolutionen. Själv ser jag ner i djuphavet, där fiskliknande varelser simmar förbi på flera tusen meters djup. Förmodligen ser ni andra nåt helt annat. Alla har möjlighet att forma sin egen tolkning och berättelse.

Det blir än mer intressant när Marianne berättar hur bilden kom till.

– En ofärgad glasvas. Neddragna persienner. Ljus! De små ”fiskarna” är det ljus som kommer in genom hålen för persiennsnörena och som reflekteras i glaset.

Abstract photography Marianne Lind
Signerad Fine Art ´The bluest blue' | Marianne Lind

’Detaljer som är

omöjliga att se

med blotta ögat’

Mer krävs inte för att skapa en ny, hittills outforskad värld.

 

Men det är samtidigt en värld med detaljer som är svåra, om inte omöjliga att se med blotta ögat. Det är först när kameralinsen, ett makroobjektiv, befinner sig i exakt rätt vinkel som motivet framträder.

 

– Många gånger är det slumpen som avgör. Jag blir ofta själv överraskad av vad som kan hända. När motiven ”poppar ut” upplever jag själv en totalt wow-känsla. Motiven ändrar sig hela tiden beroende av hur ljuset faller.

Precis som hos en naturfotograf är Marianne helt beroende av hur ljuset faller. Marianne skrattar när hon i ett ögonblick snuddar vid tanken att det är lätt att titta för djupt i glaset. Jag förstår hur hon tänker. Med tanke på hur vinklar, ljus och tidpunkt påverkar utfallet är det lätt att bli fast. Som en metafor för något helt annat.

 

Den här dikten finns att läsa på Mariannes hemsida:

”Bland stenrös och rostig gammal bråte letar vi efter färgade glasbitar
De röda lyser klarast och bär livet inom sig

De blå är drömmarnas färg

Jag håller upp dem mot himlen, låter ljuset dansa i glaset
och befinner mig plötsligt någon annanstans

Jag äger hela världen
och hela världen ryms i min handflata”

Eternity | Marianne Lind

Marianne har hunnit fylla 70 och har ett digert fotoliv bakom sig. Under 90-talet frilansade hon och arbetade för olika tidningar, mestadels med reportage.

’Marianne har alltid vetat vad hon velat’

– Att vara kvinna och samtidigt fotograf i en stad som Uppsala var inte lätt på den tiden, berättar hon. Det var många som såg ner på kvinnor i yrket.

 

Hon har dock alltid vetat vad hon har velat.

 

– Jag har alltid varit väldigt enveten, haft mitt eget sätt att göra saker på. Som när jag kom in i en fotoaffär och ville se på en ny Nikonkamera. Personalen tyckte att jag som kvinna inte skulle titta bland proffskamerorna utan skulle ha något annat…

 

– Men det blev en Nikon, säger hon med ett nöjt skratt.

’En paradoxal personlighet’

Under vårt samtal upplever jag Marianne som en väldigt stark och målmedveten person. Därför blir det en paradox när hon avslöjar att det i botten finns ett sargat självförtroende. Hennes bilder och berättelser visar något helt annat.

 

– Det är väl konstnärssjälen, där man ser ner på sig själv och inte tycker att man duger.

 

Hon startade i alla fall eget som frilans. Började sälja sina tjänster som både fotograf och skribent. Samtidigt satte hon upp en målbild. Först en utställning på stadens konstmuseum och sedan komma in på Pressens Bildbyrå.

 

Sagt och gjort. Hon ringde bildbyrån och fick omedelbart ett nej, de var inte intresserade.

– Men jag tjatade mig till att komma och visa bilder.

 

Väl där blev de eld och lågor. Plötsligt var första målet uppnått.

 

– De gillade mina barnbilder, som jag på den tiden arbetade med.

’Målbilden på fem år blev två månader’

Nästan samtidigt hörde museet av sig och ville ha en utställning med Mariannes barnbilder.

 

– Min målbild hade ett tidsperspektiv på fem år (!) och nu hände allt på två månader. Ett bra utfall, ha, ha.

Kollektionen BY the Sea

Under en period var det mycket som hände. Hon flyttade, singel, var småbarnsmamma och kom in på den välmeriterade fotoskolan Biskop Arnö med inriktning dokumentär fotografi. Frilansade med fotoreportage och senare också under ett år som fotolärare på gymnasium.

 

– Men jag har svårt att gå i någons ledband. Har ett stort behov av att göra något eget.

 

Det blev ingången till hur hon upptäckte möjligheterna med glas.

 

– Jag kände att det mesta inom fotografin var ganska likformat, så jag började experimentera med glas och det var så allt började.

 

’Talangen har tagit

henne ut i världen’

Mariannes unika stil och talang har tagit henne ut i världen.

Hon har ställt ut i London och i USA. I det senare fallet var det en konstmässa med 18 medverkande länder.

 

– Sedan fick jag även en fråga från Japan om att komma dit och ställa ut. Men jag hoppade av (!).

 

Va!?

 

– Det var väl mitt dåliga självförtroende som spökade, skrattar hon. Däremot har jag åkt ut mycket till olika konstföreningar och visat bilder. Ofta är det en stor fascination från de som kommer och de ska genast gå hem och testa själva.

 

Vilket snart visar sig vara mycket svårare än det låter. Mariannes stil är svår att kopiera. Alla ser inte samma saker.

 

– Jag har tränat upp min förmåga att se och har hållit på väldigt länge med tekniken. Och man behöver också veta vilken typ av glas som fungerar. Sen behöver man också en stor portion tålamod.

Nåden att bli buren | Marianne Lind

’Nyfikenheten

tog mig vidare’

Under en period tappade till och med Marianne bort sig. Hon glömde av hur man gjorde för att hitta motiven.

 

– Det kändes som att jag var klar! Jag försökte – utan att få fram något alls! Sedan av en tillfällighet så exploderade det igen. Allt genom en ensam vas på köksbordet. Jag hittade nya motiv och sedan gick det inte att låta bli. Nyfikenheten tog mig vidare.

 

– Jag jobbade till exempel aktivt med ”havsbilder”. Älskar havet! Men allt är ju bara ”lur”. Det finns ju inget hav, men jag lurar hjärnan att se det…

 

Motiven är inte klara bara för att linsen och ögat fångat dem. Bildbehandlingen är en stor del av skapandet. Det är som att måla med en pensel, vilket är ytterligare en anledning varför det är så svårt att kopiera.

 

Vad händer närmast?

– Hm, vet inte. Men det finns ju mycket kvar att utforska för en kreativ själ!

 

Frågan hänger kvar i luften när vi avslutar intervjun. Tänker att detta var inspiration när den är som bäst! Är mer än nyfiken på fortsättningen.

Hidden in the dark | Marianne Lind

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.  Learn more