PATRIK WENNERLUND

När det grå blir till färg

Av: Mats Alfredsson | September, 2022

Tänk dig det värsta väder du kan komma på.

Regn, blåst, hagel, snöstorm och dimma.

Dubbla sedan det!

Då har du det absolut bästa väder Patrik Wennerlund kan tänka sig när han utmanar naturen med sin kamera.

Jag möter Patrik en förmiddag på ett kafé i hans hemstad Borås, Sverige. Han sippar en latte och så börjar berättelsen. När jag ställer frågan om varför han fotograferar är det som att vrida på en kran.

– Bild och foto är fantastiskt, utbrister Patrik och hela ansiktet lyser. Inget går upp mot att fånga världen på bild. Allt ser annorlunda ut. Tydligare. Jag speglar min egen känsla av ögonblicket.

Patrik har sysslat med bild så länge han kan minnas. Han föddes i princip in i det. Det finns i hans DNA. Redan som 4-5-åring agerade han fotomodell i postordervärlden. Hans pappa arbetade som reklamchef och 14 år gammal hade Patrik bestämt sig. Han skulle också arbeta med reklam.

Och så blev det! Art Director och Grafisk Designer har det sedan dess stått på hans visitkort. Idag kan han även lägga till uppmärksammad naturfotograf.

‘Den första kameran landadade på botten av en glaciär’

– Jag fick min första kamera när jag var 15 år. Men den försvann i en glaciär i alperna, säger Patrik med ett skratt. Ingen större förlust, det var dyrt att framkalla och rullen innehöll bara partybilder på mig och kompisarna.

Kanske var det då som inspirationen till dramatiska naturupplevelser väcktes?

Steget in i reklamvärlden förstärkte bildintresset. Patrik tänkte precis allt i bild. Han ville ta sina egna bilder och första steget blev makro.

– Vet du om att världen är hårig? Den är väldigt hårig, rent av luden. Det var så jag såg den genom linsen och sedan fanns det ingen återvändo. Allt folk såg av mig var rumpan upp i luften, krälande runt på marken.

Patrik ställde sig frågan vad han själv ville ha på väggen. Han började printa egna bilder. Stora bilder!

– Det vare en magisk känsla!

‘Naturfotografi är inte enkelt, det ser bara ut så’

Han var fast. Mötte andra naturfotografer. Deltog i workshops. Han fotograferade, pratade foto med alla, kröp runt i gyttja, grillade korv och slukades totalt av fotolivet.

– Vid en första anblick är det lätt att uppfatta naturfoto som enkelt, funderar Patrik. Naturen springer ju inte iväg, den finns ju där. Men inget kan vara mer fel!

Solen, molnen, vågorna, vinden, regnet. Allt ändrar sig blixtsnabbt. Det du ser i ett ögonblick existerar inte i nästa sekund…

– Jag har en liten ö i sjön intill där jag bor utanför Borås, berättar Patrik. Jag kan inte sluta att fotografera den och varje bild är olika. Det går inte att tröttna på förändringen, att du inte vet vad som händer i nästa ögonblick.

Vi tittar båda ut genom fönstret på kaféet där vi sitter. Viskan rinner lugnt förbi, människor passerar. Även om grunden är densamma är bilden olika från en stund till en annan. Det gäller bara att läsa sig att se.

– Jag fotar på instinkt. Erfarenheten av lärt mig att förutse vad som kan komma. Ljuset förändrar sig på en hundradels sekund. Plötsligt börjar det regna. Dimman tar över. Du kan aldrig veta.

’– Jag älskar riktigt bra skitväder, då trivs jag bäst’

Patriks ögon lyser när han berättar om de perfekta förhållandena för hans bildstil.

– Jag älskar riktigt bra skitväder. Jag hittar känslan i det. Jag söker mig till sådana platser och tillfällen. Gråvädret förvandlas till mina färgbilder. Skiner solen blir det i princip alltid svartvitt.

Titta på Patriks portfolio och du ser det. En riktigt bra Wennerlund är dramatisk. Murrig. Blöt. Det är som att jag känner fukten genom mina kläder.

– Jag har fotograferat den här stilen med natur i ungefär tio år. Men det är först de senaste 5-6 åren jag äntligen ser det jag vill. Och nu är jag riktigt petig med vad som slinker igenom.

’Mammas begravning blev ett tecken från skyn’

Patrik beskriver ett, som han kallar det, halleluhja moment. En närmast paradoxal händelse.

Han skulle ha ett möte med prästen inför sin mammas begravning. Strax innan hade han träffat mäklaren för att sälja sin mors bostad. Det var en timma mellan de båda. Alltså ingen perfekt dag för kreativ inspiration. Då såg han det, hur den närmast ofattbara dimman rullade in över landskapet.

– Jag kastade mig i bilen och körde rakt ut i ingenting. Plötsligt ser jag hur solen försöker trycka sig igenom det grå. Förgäves, men ljuset som kommer är magiskt. Motiven fanns överallt.

Patrik svänger av vägen. Fram med kameran. Han fotograferar närmast maniskt. Bilderna är som ett tecken från skyn, en hälsning. De går nu att se i hans portfolio under namnet ”Moody”.

’Sonen kan ha

räddat livet på mig’

Det händer att Patrik även dras till dramatiken i storstäder. Hongkong är en favorit. Bilder som han också ställt ut. Därifrån har han en av sina mest dramatiska händelser, ett tillfälle då det kunde gått riktigt illa.

– Jag hade med mig sonen Linus, som då var 16 år. Vi stod i Soho och jag hade allt mitt fokus på den smalaste skyskrapan jag någonsin sett. Tog ett kliv ut i gatan. Jag var totalt inne i min bubbla och stängde ute resten av världen när Linus brutalt rycker tag i min ryggsäck och drar mig bakåt. Det räddade kanske livet på mig.

En bil i mycket hög fart, som inte hade tänkt stanna, bröt förtrollningen.

– Det var riktigt nära, säger Patrik med en suck. Men det är ju så. Ibland känns det som att linsen gör dig osårbar…

Se Patriks kollektion hos SPART

’I fotspåren av James Bond’

Vi kommer in på drömbilder, bilder han längtar efter att få ta. De finns inte, intygar han. Däremot massor av drömplatser.

Skottland är en sådan plats.

– Jag tillbringade en tid i Glencoe, platsen för Bond-filmen Skyfall. Det var riktigt geggigt och jag promenerade rakt ut mot havet. Plötsligt hörde jag någon som skrek åt mig – högt!

Tidvattnet var på väg in och vår käre fotograf från Borås var på väg att bli omringad av vatten. Återigen den berömda bubblan, som är så lätt att fastna i med kameran i handen.

– Andra fantastiska platser är Lofoten och Färöarna. Där är det verkligen skitväder hela tiden, skrattar Patrik högt och ögonen lyser på nytt.

Nästa resmål blir Yttre Hebriderna, 22 mil med öar.

’– Jag förstår varför skottarna dricker whisky’

– Jag kan välja Skottland när som helst. Maten smakar inte mycket, men whiskyn är desto bättre! Och det räcker ju långt, säger Patrik med ett leende.

Patrik väljer att inte läsa in sig på nya platser. Han vill komma dit med nya ögon. Hans egen drivkraft får räcka och hittills har det ju fungerat bra!

– Jag har en arg gubbe som sitter på min axel, han slår på mig och viskar i mitt öra; ”Du kan bättre”. Jag är extremt självkritisk! Men jag fotograferar framför allt för min egen tillfredsställelse, inte för att få en massa likes på sociala medier.

Alla mår dock bra av en klapp i ryggen då och då. När jag lämnar honom efter drygt 1,5 timma på kaféet i Borås har han definitivt fått en av mig! Det lär inte vara den sista.

PATRIK WENNERLUND

När det grå blir till färg

Se alla Patriks bilder hos SPART

SPART Works / SPART House