Robert Hellström

En av världens bästa musikfotografer

Av: Mats Alfredsson | Juni, 2022

Platsen är Get Away Rock Festival i Gävle.

Det har lagt sig en magisk tystnad över festivalområdet. De tusentals hårdrockarna i publiken väntar andäktigt på nästa band.

Det är några långa sekunder som skapar gåshud!

Sedan exploderar första bastonen från Göteborgsbandet At The Gates och festivalområdet fylls av ett avgrundsvrål.

– En av mina mäktigaste mentala kickar någonsin. Ett adrenalinpåslag som saknar jämförelse. Trycket från scenen, från publiken. Och att jag är just där, mitt i, mellan publik och band. Det var ett ögonblick som till hundra procent förklarar varför jag njuter så av det här jobbet!

’Roberts resa har bara

börjat, men vilken start’

Jag möter Robert Hellström i ett litet genuint kafé på Storgatan, i hans hemort Herrljunga. Järnvägsmetropolen som för många är känd för att den ökände brottslingen Clark Olofsson greps här på 70-talet. Mannen som var upphov till uttrycket ”Stockholmssyndromet”.

En händelse som idag står i skuggan av det som Robert håller på att skapa. Han är utsedd till en av världens 100 främsta musikfotografer och resan har bara börjat.

Jag ställer frågan till honom varför han valt att fotografera:

– Det är av samma skäl som att mina musikerkompisar spelar. Att fotografera är som att andas. Något jag inte kan vara utan. Det är enda gången jag verkligen kan vara mig själv. Det är då jag lever.

Men det har inte alltid varit så. Hans väg fram till framgång har kantats av depressioner och ångest, inte minst under skolåren. Det var då han upptäckte att alla problem försvann när han fick en kamera i handen.

’Med kameran i handen

slutar allt tråkigt att existera’

– Jag fotograferade det mesta. Natur, porträtt, men hade absolut en försmak av dokumentärt.

Kameran i kombination med musiken var som ett skyddsnät, som att kliva in i en bubbla. Allt tråkigt slutar att existera.

Robert gör en snabb jämförelse med när han fotograferade Iron Maiden under Sweden Rock Festival 2018. Det var över 60 000 vrålande personer i publiken, men när han står där på plats i fotodiket hör han inget av dem.

– Då har jag bara ett band framför mig. Bakom finns inget…

Historien blir ännu mer häpnadsväckande när han försiktigt berättar att han bara fotat konserter i sex eller sju år.

Vad är det då som skapat efterfrågan? Att de stora banden vill jobba med honom?

’Jag insåg att jag kunde förmedla känslan genom bilderna’

Kanske var det i Gävle under Get Away Rock Festival det började?

Robert var där som publik. Med en liten kompaktkamera i handen trängde han sig fram mot scenen. Där fanns band som Motörhead och Megadeth. Han såg fotograferna i fotodiket och bestämde sig för att där skulle han stå en dag.

– Efteråt tittade jag på mina bilder. Upptäckte att jag kunde förmedla känslan i musiken genom bilderna. Jag återupplevde konserten på nytt.

Och kunde han själv se det så varför skulle inte andra kunna göra det?!

‘Drömmen om fotodiket’

Som för många andra blev det en paus. Familje- och småbarnsliv satte saker på vänt.

– Men så köpte min fru en systemkamera till mig.

En present som förändrade allt.

Robert började sluka allt som hade med fotografering att göra. Filmer på Youtube. Kurser.

– Jag nördade ner mig totalt. Det brukar bli så när jag fastnar för något, säger han med ett stort skratt. Tidigare var det jonglering med eld. Med bollar. Nu blev det foto.

Mitt i allt det fick Roberts fru, numera före detta, jobb i Borås och flyttlasset gick från det lilla brukssamhället Karlholmsbruk i norra Uppland till Herrljunga.

– Då startade allt på allvar. Jag läste Foto 1-2-3 på Komvux.

Han började seriöst fundera på hur han skulle ta sig ner i fotodiket tillsammans med proffsen. Han skulle bli en av dem!

– Idag får jag nypa mig i armen för att förstå att jag kommit dit jag är, berättar han! Det var en förvirrande tid. Jag hörde av mig till olika band, men hade ju inget att visa upp.

Ett samarbete med Festivalfoto gjorde att han kunde börja bygga sin portfolio.

’En totalt chockartad upplevelse’

– Första festivalen. Gothenburg Sound. Jag var totalt naiv, hade ingen koll överhuvudtaget. Jag gick från landskap- och naturfotografering.

En totalt annan värld!

Se Roberts kollektion hos SPART

Robert beskriver hårdrockare på scen, som sprang okontrollerat fram och tillbaka. Dåligt ljus och oförutsägbart. Dålig utrustning!

– Det var totalt chockartat, säger han med ett stort leende. Jag fick lära mig den hårda vägen. Det var som att hälla en hink med isvatten rakt över mig.

Men…! Det var någon som gillade bilderna.

– Jag fick inbjudningar. Det var startskottet. Jag startade en process där jag nätverkade sönder arslet av mig. Gjorde mycket gratisjobb, byggde portfolio och skapade kontakter.

Samtidigt! Robert hade heltidsjobb inom psykiatrin och livet rusade mer än snabbt.

– Jag smällde in i väggen som en krockdocka! Kroppen bestämde över mig. Jag fick okontrollerade skakningar och hörselhallucinationer.

Samtalet med Robert är extremt inspirerande och när han berättar hur han tog sig ur eländet knyter det samman hela hans personlighet.

’Mitt i eländet bestämde jag mig för att förverkliga min dröm’

– Min absoluta livlina är att jag har väldigt lätt att tänka positivt. Vad mår jag bra av? Jo, foto! Så nu bestämde jag mig för att lägga allt annat åt sidan och verkligen förverkliga min dröm.

Ett år tidigare hade han skapat kontakt med Rocknytt, en av branschens största plattformar.

– Jag går oftast på magkänslan, den brukar leda mig rätt. Inte minst det här med att vara på rätt plats vid rätt tillfälle.

Robert tänker på kontakten med amerikanska Anthrax, ett av de absolut största thrash metal-banden.

– Jag plåtade dem på Pustervik och sedan fick jag meddelande från dem att de ville prata med mig.

Anthrax skulle ge ut plattan Kings Among Scotland och de ville ha Roberts bilder med i albumet!

Sedan rullade det på snabbt!

‘Ett mail som inte var fejk, utan med guldkant’

– Jag fick ett mail från en av Europas mest prestigefyllda fototävlingar, Prix de la Photographie. Först trodde jag det var fejk, att någon drev med mig…

Men så var det inte! Robert var nominerad och de ville han skulle skicka in en bild. Det blev ett av hans absoluta favoritverk. Bilden från Sweden Rock Festival 2018 med Iron Maiden och ett Spitfire jaktplan över sångaren Bruce Dickinson.

Bilden resulterade i både ett Guld och ett Brons i den mer än prestigefyllda tävlingen.

Magkänslan går även igen i hans sätt att fotografera. Ofta kommer de bästa bilderna till på ren instinkt. Men ibland för att han är påläst.

– Vissa band har sin grej. Som Airbourne. Sångaren brukar rida in på scen på en av säkerhetsvakternas axlar. Sedan krossar han en ölburk mot huvudet!

Mycket fotomässigt!

’Framgång föder framgång’

– Jag älskar det teatraliska. Scenshowerna. Ett annat sådant band är Black Label Society.

Framgång föder framgång. Robert är ett levande exempel på det.

Som när Anthrax spelade i Stockholm 2019. De hörde av sig och ville att Robert skulle vara ”deras” fotograf under spelningen.

– En totalt bisarr känsla. De är ju mina husgudar! Erkänner lätt att jag blev lite starstruck. Visst skapar det en viss nervositet, men stärker också fokuset.

– Jag var totalt slut i skallen efteråt!

Sista frågan! Vad driver dig?

– Att ta nästa steg. Vill alltid vara två steg fram, det finns alltid något nytt att lära sig. Som att jag börjat göra musikvideos! Och så vill jag klara av ytterligare två band på min bucket list – Kiss och Slipknot.

Idag livnär sig Robert till 50 procent på fotograferingen. Tanken är det ska bli hundra.

– Det kommer att hända, säger Robert, samtidigt som vi reser oss från bordet i kaféet och ger oss ut på Storgatan. Kvar står två kaffekoppar som ett minne av ett oförglömligt möte.

Se hela Robert Hellströms kollektion på spart.house

ROBERT HELLSTRÖM

En av världens bästa musikfotografer

SPART Works / SPART House